Ångest.
Panik.
Äcklad.
Har sovit dåligt. Äcklad som fan, alltså. Eww.
Tankar rör sig runt i huvudet.
Jag är märkt för livet.
Skulle jag bli mer accepterad om jag vore fjortis?
Det finns många saker jag skulle vilja ändra på.
Saker jag hoppats på bara varit en mardröm.
En äkta vän är allt jag behöver. Jag vill säga upp vänskapen med alla. Starta om på nytt, börja en ny skola. Vara den nya som ingen känner, ingen har sett. En helt ny person.
Fyfan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Även om det inte märks utåt så har jag också haft den längtan efter att vara ny igen!
och jag fick den chansen någorlunda när jag började gymnsiet i en helt ny klass kände inte en enda! Jag mådde apdåligt och jag har kommit över det
if i can can u!
Tänker på dig även om vi inte känner varandra så bra
Skicka en kommentar