Louise Nordmark-

Varje dag har jag suttit med en mattebok i handen, och datorn används av den andra handen, den mesta av min fritid går åt till att plugga.
Har inte träffat mina polare på aslänge, men jag vill verkligen få bra betyg. Men jag förstår inte...

Huset är stort, eller hus kan jag väl ändå inte kalla det.
Byggnaden är stor.
Varje vardagsmorgon kämpar sig ungdomar och barn upp tidigt för att sedan ta sig till den här byggnaden.
Många elevers känslor när dom tänker på skolan är oftast
"Stress, Ångest, Panik,värdelöshet"
Många faller ner i depressionen, och en stor del av våran framtid ligger i ett par vuxnas händer.
Ett par händer som dom egentligen kan missbruka hur lätt som helst.
Du skriver ett prov och får resultatet "IG" eller "G-".
Klart man tänker att man är dålig. Ni hör ju själva, Icke Godkänd!
Det är några bokstäver, obetydliga bokstäver som samtidigt får en att känna sig värdelös och dålig.
Är det verkligen rätt?
En "arbetsplats" som ställer så höga krav på en.
Man går in genom skolans dörr med glädjen så låg, för låg.
Och går ut genom dörren med leendet på läpparna och glittrande lysande ögon.
Tänk om det skulle vara så i skolan också.
Om den där förfärliga byggnaden fick en att må bra, få en att se en positiv sida av sig själv.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men hittar inga ord längre.