Det har vänt.
Jag som skulle må bättre.
Jag skrev ju det så senast i det förra inlägget. Att jag hade börjat tänka positivt, att allt skulle bli bra.
Men jag är ärligt talat för svag.
Att "Ensam är stark" måste ha varit det dummaste jag har hört! För ärligt talat så har jag aldrig varit så här svag förut.
Just nu är mitt liv ett helt stort frågetecken. Jag vet varken ut eller in.
Jag vill bara må bra.
Jag vill inte ha den här spegelbilden.
Ja, jag vill mycket.
Men vad ska jag säga?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Man är inte alltid på topp! Du har nog bara kommit i obalans. Du ser snart dig på ett annat sätt. <3
Lollo, det är såhär att även om man bestämmer sig för att "Nu ska det bli bra! Jag ska ordna upp det här!" blir det inte bra med en gång och hela tiden. :) Det går upp och ner, men tillslut blir det mer uppgångar än nergångar. Men man måste komma dit först. Du kommer fortfarande må skit ibland, men du får ändå inte ge upp för du överlever ju det, eller hur? Du går ju upp nästa dag o kämpar vidare. Jag brukar tänka så ibland när jag mår som ett as; "En dag kommer jag tänka tillbaka på det här och minnas att det gjorde jävligt ont, men inte känna smärtan." Och så är det faktiskt :) Livet går vidare, men man kan inte vara stark, smart och bryta ihop på samma gång, ingen grejar det. Det kommer fler motgångar, besvikelser o skit i det här livet men det fixar vi ändå för det kommer mängder med positiva saker också ;)
Och sen det här med att ensam är stark stämmer delvis. Jag håller med dig till viss mån; man känner sig inte särskilt stark när man är jävligt ensam, men det är senare man blir stark. När alla andra måste ha med sig sina jävla polare på allting för att de inte vågar göra det själva! Det är då man är stark. Medan de är beroende av någon överlever vi för vi är vana vid ensamheten, även om vi inte tycker om den så tar vi oss igenom det. Så jag ber dig Lollo, nu när du var inne på rätt väg (vet att det är jävligt svårt), GE INTE UPP! <3
Skicka en kommentar