Louise Nordmark-

Ibland känner jag bara att jag inte hör hemma där.
Det känns som om alla har en, alla har varandra, det finns liksom alltid någon där för en.
Men många gånger känner jag att jag är i vägen, att jag är någon som egentligen inte existerar.
Man är sur på andra, dem är sura på mig, skrattar, skriker, gråter, trygghet.

Jag älskar min klass lika mycket som jag hatar den.
Jag fick en tanke häromdagen, vad det var som gjorde våran klass så speciell.
Ingen bryr sig om hur dem andra ser ut eller vad man har för intresse.
Alla har olika.
Alla i klassen är helt enkelt unika, ingen passar ihop med någon.
Jag älskar det, speciellt tryggheten att kunna vara sig själv utan att någon dömer en.

Jag vet inte om dem (ni) kommer sakna mig, men jag kommer sakna klassen så EXTREMT!.